Dödsjobbigt

Nej okej, så farligt var det kanske inte. Men det kändes som alla leder i knäna och fotlederna var sjukt stela och allt bara knakade och brakade. Ont gjorde det.... Inte ilande utan liksom.. Ja men, trött-stel-seg-ont. Vet inte hur jag ska förklara? Jaja...

Och givetvis gick det trögt. Var något snabbare än sist men ändå långsam. Men vad kan man vänta sig? Har inga krav alls just nu faktiskt. Inte mer än att jag ska kämpa för att komma igång igen i alla fall.

Men ut kom jag! När jag helst av allt ville sova i soffan...