Jag bryr mig sällan om hur folk ser ut. Om de är smala eller tjocka. Människors värde sitter inte i deras vikt. Men jag vill inte vara tjock själv. Jag trivdes inte alls när jag vägde över 90 kg. Kanske satt det inte bara i kilona att jag inte trivdes med mig själv och min tillvaro, men det hjälpte till. Det vet jag.
Nu är jag fortfarande överviktig. Men kanske inte fet. Även fast det ibland känns som man är tjock som en julgris. Men jag kan åtminstone handla en storlek medium ibland på H&M (dock oftast large) och folk glor inte så fort man sitter och käkar en hamburgare. För jo, människor gör faktiskt så... Stirrar på tjocka personer.
Det är fint när folk kan trivas precis som de är. Om de är smala eller tjocka liksom. Att de inte bryr sig. Beundransvärt är vad det är! Och som det ska vara. Men jag förstår mycket väl varför det är svårt att trivas om man inte är "normalviktig". Som jag skrev ovan om att folk glor på en tjock människa som äter skräpmat. Likväl glor de på en underviktig som beställer en sallad. Eller hur? De flesta av oss har nog gjort det någon gång i alla fall...
Personligen kan jag komma på mig själv med att tänka att jag är glad att jag inte är sådär tjock längre om jag ser någon som kanske väger 25 kg mer än mig själv. Inget ont mot den personen utan snarare bara ett konstaterande. Och inte för att jag tycker den människan är ful eller så eller tror att denne lider av sin övervikt.
Mest för att jag själv minns hur det var när man nötte sönder byxorna mellan låren. Eller hur det var att tvingas klippa av strumpbyxor att ha under kjolen på sommaren så man skulle slippa lårskavet. Jag tänker på hur man blev bemött av andra när man var fet. Att knappt få ett leende av butiksbiträdena när man betalade eller bli tillfrågad om hjälp. De tog väl för givet att man inte skulle kunna ha plaggen i deras butik ändå.
Så nej, jag vill inte vara tjock. Jag vill inte heller vara underviktig. Jag vill vara hälsosam. Och nej jag anser inte att jag kan vara riktigt hälsosam om jag väger för mycket eller för lite. Det står jag för. Och då menar jag extrem åt något håll. Inte bara 10-15 överviktskilon.
Frågan är ju... trivs jag nu då? Om jag inte gjorde det då jag vägde 20 kg mer? Ja, det gör jag. Mycket bättre. Eftersom jag har bättre kroppskontroll, och livet i övrigt är bättre. MEN, jag har fuldagar och ångestdagar då magen känns som den sväller över brallorna. Men det kommer jag nog inte komma ifrån till 100%. De dagarna är dock betydligt färre nu än för kanske 2 år sedan. Och det är en framgång.
Hmm.. förstod någon poängen med detta fluminlägg? Haha!
Vi hyr hus på Björholmen för workation
5 timmar sedan
Jag tror jag förstår. Känner igen tankarna :)
SvaraRaderaJa! Jag förstår vad du menar :) Och grattis till minuset!
SvaraRaderaSå sant, så sant.
SvaraRaderaKeep going!
Jag förstår precis vad du menar och jag håller med dig helt och hållet. Jag trivs också mycket mer nu, känner mig mer som JAG och inte som den där feta Lina. Ändå har jag fortfarande svårt att greppa hur jag ser ut nu, vad jag väger, att jag kan ha kläder från den "vanliga" avdelningen och allt det där. Och jag tycker precis som du, att jag inte kan vara hälsosam om jag väger för mycket eller lite. Tur att det finns fler som tänker så! :)
SvaraRaderaTycker inte alls att ditt inlägg var flummigt, däremot klokt!
Känner igen mig i mycket av det du skriver. Tyvärr är det ju så! :/
SvaraRaderaBra inlägg Emma.
SvaraRaderaFörstår hur du menar. Jag känner mig för första gången på mycket längr relativt nöjd med hur jag ser ut och det är skönt! Men det är ett helvete när man inte gör det, allt annat påverkas när humöret är i botten och då känner man sig bara ännu fulare.. Usch och fy, om man bara kunde vara nöjd jämt ;P
SvaraRaderaBra inlägg. Att vara hälsosam är ett otroligt bra mål också! Själv har jag slängt vågen för länge länge sedan, jag känner istället i kroppen när jag är i form.
SvaraRaderaTur att ni förstod vad jag menade! =)
SvaraRaderaJag tappade 17 kg året innan vi träffades första gången så jag förstår dej väl.
SvaraRaderaVar ska ni fira jul i år? Kommer ni att vara något i Umeå alls? Vi kommer upp runt den 23:e och blir nog kvar fram till den 2-3:e januari. Hinner vi träffas något? Tänkte om du vill och har tid så kanske vi kan gå och fika lite? :)
Bra skrivet Emma.
SvaraRaderaJag håller med dig, fast jag har aldrig blivit nedvärderad eller bemött illa pga min vikt, inte vad jag kommer ihåg.
En gång har ett ungdomsgäng påpekat att jag borde gå ned i vikt men jag kan inte komma ihåg någon annan gång. Men jag förstår att det händer, tyvärr.
Det är jättebra att människor kan trivas som de är, trots 20 kilos övervikt, det finns olika kroppsformer och det är bra att människor står upp för sin kropp och visar att de gillar den precis som den är. Speciellt för unga människor i vårat samhälle.
Jag trivs bättre som normalviktig pga många anledningar. Jag vill inte vara för smal heller, bara hälsosam. Det jag tänker på när jag ser någon som är extremt överviktig är att det måste vara jobbigt att röra på sig, de man som normalviktig tycker är enkelt kan vara betydligt jobbigare för överviktiga att göra, som tex gå längre sträckor. Jag märker en enorm skillnad genom att bara ha gått ner ca 15 kilo.
Tack för ditt inlägg!
Mkt bra. :)
Kram
Thea: Ja exakt, jag tänker också att det måste vara jobbigt att röra sig ibland... eftersom jag själv vet hur jobbigt jag tyckte det var. Knän etc tar ju faktiskt mer stryk!
SvaraRaderaNina: Vi ska nog vara kvar i Umeå hela julen som det ser ut nu, var med min familj förra året så det blir Anders familj denna :) Dessutom så jobbar jag ju i mellandagarna så även om vi far iväg så blir det ingen längre tripp.
Fika låter som en bra plan!! =)
bra skrivet!!
SvaraRadera