onsdag 3 november 2010

Ensam promenad

A pluggar hos en kursare och jag rullade tumme efter maten. Lite rastlös men samtidigt lat, ni vet hur det kan vara. Tog tjuren vid hornen i alla fall och gjorde mina crunches, 130 stycken blev det! Sedan svidade jag om och gick en promenad med musik i öronen.

Det var faktiskt ganska tomt på folk måste jag säga. Ja, inte här på Ålidhem förstås för här bor ju de flesta studenterna så det är alltid någon i farten oavsett tid på dygnet. Folk kanske skyr mörkret för inte är det direkt mysigt att gå promenader ensam nu på kvällen. Jag höll mig till bostadsområden där det fanns ljus att tillgå.

Det var dock gött att komma tillbaka in i lägenheten igen. 

1 kommentar:

  1. Visst är det drygt att behöva känna ett obehag när man är ensam i mörkret och där spelar det kanske ingen större rol om det är i en stad eller på vischan (där jag bor). Jag vägrar ändå vara rädd även om det händer att jag kan reagera på skumma ljud från mörka skogspartier eller som när jag gick elljusspåret och inte hörde ett endaste knäpp, det blev nästan ändå värre...!

    SvaraRadera