Visst är det ganska lätt att hålla motivationen uppe när det går bra? Man blir liksom mer och mer taggad ju bättre resultat man uppnår.
Då kan man ju fundera på varför man trillar av banan med jämna mellanrum. Har ni reflekterat över varför just ni gör det?
Jag tror jag gör det när jag kör för hårt, dvs är för hård med maten och träningen. Då blir jag less och vill också leva "som alla andra". Jag ger efter för stunden och då är det lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Antingen bara för en dag eller med otur, i flera veckor... eller än värre, månader!
Det är bland annat därför jag inte vill skära ner för mycket på kolhydraterna. Får jag exempelvis aldrig äta en macka kommer jag tänka på dem jämt och ständigt. Vad kommer jag antagligen trilla dit på då? Jo mackor!
Så för att behålla motivationen gäller det att man lägger sig på en instans som passar en själv. Låter kanske självklart, men det är svårare än man tror att hitta den nivån. I början vill man ju så mycket, och allt skall ske snabbt! Eller hur?
Man lär sig under resans gång. Man måste ramla av ett par gånger innan man kommer underfund med hur man skall göra. Så tänk på att nederlagen också är en utveckling mot ett hälsosammare liv!
Så fungerar profilreklam inom sport och fritid i praktiken
2 månader sedan


