Lycka?

Lycka sitter inte i kilona. Det sitter inte i hur smal midja vi har eller hur fast rumpa vi lyckas få. Däremot kan du få ett välbefinnande om du känner att du är nöjd med dig själv och din tillvaro. Och om maten du äter gör dig pigg och träningen gör dig glad så är du ju på väg mot en form av lycka.

Du känner dig nöjd med tillvaron. Du kan fokusera på livets glädjeämnen istället för att älta hur trött du är för att du äter dåligt eller hur dåligt flås du har när du går upp för trapporna på jobbet.

Förstår ni hur jag menar?

Att det liksom hänger ihop. Hur många gånger har man inte gnällt över hur trött man är och att man borde komma igång med träningen och kanske äta lite mer nyttig mat? Man sitter med sina tjejkompisar kanske och gnäller och samtidigt tar man en chokladbit till...

Om man tar sig i kragen och gör allt det där man borde göra slipper man fokusera på det. Man slipper oja sig i provhytten på H&M för nu har de väl ändå gjort mindre storlekar igen? Man behöver inte ha dåligt samvete när gymkortet man skaffade dras på autogirot utan att man varit dit en endaste gång...

Men som sagt, lycka handlar inte om att man blir smal på vägen när man förändrar sin kost och motion. Det handlar om hur man mår under tiden. Jag tror alla ni som viktminskar, tränar osv. kan hålla med om att ni alla mår bättre nu, än när ni bara satt i soffan på kvällarna, jobbade, hämtade barn på dagis och tillbringade helgerna med näven i chipspåsen. Det känns kanske självklart att man gör det. Men det är inte självklart för alla.

Jag rundar av här innan jag svävar iväg allt för mycket. Hoppas ni hänger med på vad jag menar. Poängen är väl att göra det man känner att man borde göra, så man slipper det dåliga samvetet. En skön känsla inombords lyser igenom till utsidan! Sedan spelar det ingen roll om man går ner 10 kg eller står kvar på samma vikt. Man kommer känna sig annorlunda ändå! Och andra kommer också märka det.